Igår skulle jag ut på morgonpromenaden med Chili. Brukar se fram emot den jättemycket, älskar att vara ute och gå något av det första jag gör på morgonen. Men igår så känes det inte kul, rentav så kändes det jobbigt att gå ut av någon anledning. Sådär papper-hänger-från-byxan-efter-toabesöket-jobbigt. Det kändes som att något var riktigt fel, men jag fattade inte vad. Byxorna hade inte spruckit i rumpan, inge snorbuse hängande från näsan, jag hade tagit på mig en tröja innan jag gick ut... what the? Kunde inte släppa känslan, ville bara gå in igen. Men tvingade mig att fortsätta gå så att Chili skulle må bra.

Så vad händer? Stannar till vid en gräsplätt där Chili verkar vilja kissa. En man går förbi, han kollar på mig ganska suspekt. Jag undrar vad fan han håller på med, men kollar på Chili. Kollar upp igen. Han har gått förbi, men vänder blicken bakår (?) och fortsätter gå iväg, men fortfarande stirrandes på mig. Med en jävla något-är-riktigt-fel-blick!

Nu undrar jag om mina känslor fick mig att uppfatta honom på ett annat sätt än han uppträdde, eller om jag lyckats sätta bindan på rätt ställe fast på utsidan av byxorna? Hursomhaver, vad är det som är fel?!?! Gah, den här känslan gör mig galen!


mini-Jane.

maddafakka.

När man sparar inlägg efter inlägg som utkast för att man inte vet om man vågar publicera dem eller inte, hur lite eller mycket, privat eller inte som står i dem. Jag kan bli så himla osäker när jag vet att andra kommer kunna läsa vad jag skrivit..

Nu blir det ett Niktia-inlägg här, har ju inte skrivit så mycket om henne det sista så jag tänkte skriva lite om hennes utveckling osv. Det händer ju egentligen massor med henne, men man reflekterar inte över alla "småsaker" som när hon var mindre och allt var så nytt och spännande. Nu går man mest med hjärtat i halsgropen och försöker hålla henne så hel som det bara går fram till kvällen, haha.

Rutiner
Med Nickis vanliga rutiner går allting bra, hon sover väldigt bra som hon egentligen alltid gjort. Lägger sig runt 6 på kvällen och sover till ungefär samma tid fast på morgonen. Småvarierande, när hon lägger sig kan sträcka sig ända fram till 8, men vanligast mellan 6-7. Oftast går hon utan att sova middag, men om hon är supertrött så får hon en halvtimme-timme efter lunch att vila på.

Hon har varit i en period när hon har ätit ruskigt bra. Nu kliar hennes tänder fruktansvärt (hennes två tänder där nere brevid "kanintänderna" är på väg ut och hon uppskattar hård mat. Att ge henne majskrokar/majskorvar under måltiden hjälper otroligt bra! Oftast äter hon bättre om hon inte bara har sin vanliga mat att äta, utan kanske maten, majskrok och en bit banan.


Kan

Nikita lär sig massor av nya saker i princip dagligen, om inte annat så förfinar hon kunskaperna på det hon redan kan. Hon är numera på väg upp i hyllorna - har nästan räknat ut hur man klättrar i dem (hjärtat i halsgropen, någon?) och hon älskar att hoppa i soffan. Gärna ställer hon sig på ena sidan av soffan, tar sats, springer över soffan och slänger sig så hon hamnar på mage på andra sidan och skrattar så hon nästan gråter. Hon börjar bemästra konsten att göra kullerbyttor, hon gör dem då och då men det känns som att hon inte riktigt vet hur än, utan att det "bara blir" så. 

Hon är en jäkel på att imitera/härma och lära sig genom att titta på. Hon uppskattar att få vara med i dagliga aktiviteter som hon innan inte var med på, som att hjälpa till med maten. Man behöver oftast bara visa en gång (ta en potatis, stoppa i kastrullen) för att hon ska inse vad uppgiften är. Och hon är SÅ STOLT.

Hunden leker hon gärna med på dagarna, men man får passa sig mer än innan nu då hon när hon blir arg kastar saker, det hon har i handen eller närliggande föremål. Gärna far denna sak in i mig, Nils eller hennes leksaker eller liknande, vilket även gör att Chili kan få leksaker kastade på sig.



Gör
...hyss! Testar gränser, konstant. Säger man nej till något som inte är så bra (t ex lägga handen på varm ugnslucka) så kan hon sakta, sakta, sakta närma sig den. Kolla hur nära hon får stå. Vifta med handen framför, hålla den en bit framför. Gärna leka med något nääääära luckan. Blir hon tillsagd så blir hon väldigt arg. Det kastas saker och hon lägger sig och skriker. Efter detta så sätter hon sig och slår på diverse föremål, ständigt kollande på oss för att se vad som händer. Det beteendet är nog det som jag har svårast att hantera just nu, för jag vet inte helt hur jag ska bemöta det. Hon testar mig och Nils konstant och jag vill gärna bemöta det på bäst möjliga (och ickefrustrerande!) sätt.




Säger

Inte jättemycket. Inte "riktiga" ord i alla fall, pratar gör hon nästan konstant. Men hon började häromdagen säga habla, vilket jag tillslut räknade ut att det betyder hund. Hon skrek på habla massor när vi skulle ut och gå och stannade vid ytterdörren, och det märktes verkligen att det var något hon ville då hon nästan hoppade omkring och skrek habla och pekade in i lägenheten.

Tidigare idag så gick jag, Nils och Nikita upp en sväng till macken för att hämta hennes paket som kommit. Vi vann lite kläder åt henne på Tradera förra veckan, ett par fodrade byxor i lite större storlek då hon växer ur ALLT för tillfället, och detta regnstället. Egentligen så budade vi på ett liknande innan, men den var "formad" som en geting på jackan, i övrigt väldigt lik. Men jag är supernöjd med den. Inte jättemycket reflexer, men överlevnadsbart då jackan i princip är självlysand i sig själv.

De är lite stora på henne än, inget störande men benen kan åka ner och lägga sig under hennes skor men det löstes lätt med att kila fast resåren innanför hennes strumpor. Nu saknas ju bara ett par gummistövlar så är hela regn-Nikita komplett.

 

För er som undrar (det är många som frågat utanför bloggen och jag har väl rätt svårt att tänka på att alla inte vet) så är en machinima en film inspelad med hjälp av en maskin. Alltså, en "film" men som filmats genom att man använt ett spel eller liknande och använt denna på ett sätt som gör att man efterliknar en riktig film. Dock brukar dessa vara väldigt korta, enbart ett par minuter, då det krävs mycket jobb att göra en sådan. Och, om jag ska vara ärlig, så finns det ruskigt mycket extremt dålig machinima online, även en del som tävlar - men hittar man en bra machinima så kan man bli väldigt fäst faktiskt.

Inte min video under, men den visar ett par scener ur machinimas.

 

Efter att ha haft "kreativitetsstopp" i ett tag nu så har jag återigen fått lust att göra saker. Nu har jag återigen fått upp en önskan om att göra en egen machinima, denna gången med en helt annan tanke/plan med det hela. Så jag har två relativt färdiga grundideer, båda totalt olika. 

Bilden är en skärmdump från min första film, enbart introt färdiggjort än så länge.

Men den läggs på hyllan ett tag nu för att bygga på den andra numera.

Försöker hitta något att blogga om men allt står still..

Har haft en mysig kväll med Nils. Köpt supergoda chips, cola, tänt ljus och sett på serien over there. Avslutade med lite cod och wot-spelande och nu sitter vi väldigt redo för att gå till sängs.

Jag har nog aldrig lyckats ta en enda bild på någon fest någon gång. Eller ens komma med på en bild. Man glömmer ju så lätt vad som skett, då är det ju bra att faktiskt ha lite bilder - minnas till. Just därför är jag glad att jag faktiskt tog ett par bilder igår.



Kvällen är förevigad. Dessa bilder ska jag spara och blicka tillbaka till om femtio år, minnas allt igen.
Det känns så skönt att faktiskt ha saker sparade på bild!

Och så kommer den där dagen då man ser en mamma inne på Lindex avråda sin tonårsdotter att köpa en klänning för att hon ser tjock ut. Så kom den dagen. Som typ... alla andra dagar.

Men visst är du fiiiiin som du är?! Bara du inte ser tjock ut såklart. Eller ofräsch. Eller orakad. Eller finnig. Eller otränad. Eller när du inte klär dig rätt, rör dig rätt eller säger rätt saker. Men du är så fin som du är. Naturlig skönhet ju! Inget slår en naturlig skönhet.



Bilden är en länk. Annars kan man gå in på Reklamsabotages hemsida och se andra kreativa lösningar på att ändra budskap i reklam.

 

Hoppade in på min BlogLovin-sida innan av ren uttråkning och insåg, som jag gjort massor av gånger innan men glömmer bort efter någon minut varje gång(?!) att jag faktiskt kan spionera lite på vad folk som följer min blogg även följer för andra bloggar. Insåg att man numera döpt om funktionen till "liknande bloggar" och att jag inte direkt håller med om detta...

Är svårt att få ett intryck av en blogg genom en sådan snabbkik som detta ger, man har valen att antingen döma folk för deras utseende eller bloggdesign, beroende på vad man ser eller ytterst lite av deras beskrivningar om de nu har någon. Spontant verkar det vara modebloggar, alternativa bloggar, bloggar om psykiska besvär, dans/uppträdanden och småbarnsmammor. På ett sätt kan jag väl säga att detta är lika mitt, men på ett annat väldigt olikt. Som mina psykiska besvär bloggar jag sällan (om inte aldrig numera) om, jag jobbar inte aktivt direkt på att visa upp alternativa "trender" eller utseende direkt på något sätt.. Och hur man kopplar ihop mig med Blondinbella på detta sätt är nästan omöjligt för mig att förstå.

Blir lite intresserad av vad man ser för gemensama nämnare i det här, mer än mina spontana tankar. Och nej, jag har knappt läst någon av bloggarna och kan inte säga mer om innehållet än vad man själv ser.

Igår fyllde min mamma år, så jag tänkte ta ett litet hyllningsinlägg till den människa som producerar Jane-ägg. Och det måste jag säga är ganska unikt för min mamma, men hon är också ganska unik hon. Kanske för att hon själv kommer från ett Paula-ägg. Man får tacka att skalet inte satte sig som en svans på mamma, för skalet, som man tappar vid förlossningen från tidigare generationens äggfolk, måste vara ganska gammal nu.

Så hur kan man hylla min äggmamma? Först så kan man tacka hennes äggproduktion, annars skulle hon aldrig ha ruvat på mig. Sen kan jag tacka för att hon slängde med några ägg ner i mitt ägg, så att jag kunde ruva på ett Nikita-ägg. Kanske släppte hon med lite extra ägg, till mitt lilla ägg också? Man kan nog säga att mamma kan lägga ägg för flera generationer. Det är något att se upp till henne för.

Sedan så kan man tacka henne för att hon är väldigt klok, för då har man kunnat få ett och annat gott råd av henne genom åren som gått. Sedan vill jag också tacka henne för att hon i alla lägen inte varit riktigt klok, så man skrattat tills man fått träningsvärk. För min mamma är skillnaden mellan ett får och ett lamm en självklarhet, rentav en bagatell. Varför fåret (eller om det nu VAR ett lamm) sade mu när vi passerade är nog en svårare sak att svara på.

Trots allt så är jag väldigt glad att jag har en mamma som älskar naturen, så att vi barn har växt upp med många utflykter, promenader och äventyr ute i skogen. Jag är också glad över den enorma kärlek hon visat oss barn. Jag är glad över att ha blivit insvept i hundratals filtar när man kännt att man nästan frusit ihjäl och faktiskt så är jag glad över hur man skulle ringa henne en gång i timmen när man var ute på äventyr som tonåring. För visst kände man sig uppskattad och värdefull, när hon ville veta att man var säker. Och visst var det extrakul att försöka trotsa då och då?

Mamma, nu såhär några år i efterhand tror jag redan du vet det, men om du någonsin tyckt att din vodka smakat konstigt så kan det bero på att den råkat bli lite utspädd med vatten. Eller utbytt, man kan kalla det vad man vill.

 

och jag börjar lätt känna att jag inte kan vänta längre.


Jag har medvetet valt att ha händerna för ögonen ett tag nu, när jag kände att det blev fööör mycket av allt djurplågeri/slakt/djurhållning som bara gjorde mig illa till mods. Men nu har jag börjat komma tillbaka till att orka se till djuren och hur dem har det igen, om än inte helt. Nej, jag skulle inte förmå mig att se videos från pälsfarmar eller bilder från djuruppfödningar för jag blir så jävla ledsen när jag ser hur jävla grym människan är. Men jag kan göra vad jag orkar, jag kan skriva på listor och jag kan fortsätta mitt stråk i att själv välja bort produkter och varor där djur farit illa för att gynna människan. Och jag kan heja på dem som orkar mer.

Jag har de senaste månaderna känt att jag vill gå över från steget mellan vegetarian till vegan. Det innebär att även mjölk och ägg plockas bort från min meny. Jag har dock skjutit upp det här från plan till att bli verklighet, och har inte än tagit steget, på grund av flera olika orsaker. Dels så vill jag ju först läsa på mer. Jag kan vara vegetarian. Jag vet hur jag ska äta, jag vet vilka matvaror jag ska välja och hur mina mål ska se ut för att jag ska må bra. Men jag vet inte hur jag är vegan och kroppen fortfarande ska må så bra det bara går. Detta är något jag vill kunna innan, så man inte står med skägget i brevlådan och inte fattar någonting.

Sen så har jag dragit mig från det. Jag älskar att baka, göra tårtor och bakverk - hur ska det gå? Hur fixar jag livet utan ägg? Hur ska jorden fortsätta snurra, om jag inte kan göra en smet med ÄGG? Hur fan, ska gräset kunna fortsätta vara grönt, om mitt kylskåp är TOMT PÅ ÄGG?!?! Ja, men typ. Livskrisen. Dock har jag under senare tid äcklats av ägg till den milda grad att jag ändå inte äter ägg om det serveras mig, för i mitt huvud flyter bilder på kycklingtransporter förbi och siffror på hur många djur som kvävs ihjäl under djurtransporter och däär stannar vi tankarna Jane. Men... man vill ändå kunna ha ägg. I got the power. The force is mine.

Så nja, jag känner smått tvivel än, men jag vet att det lägger sig. Jag känner ångest, över djuren, över vårat vrickade, helskruvade massproducerande samhälle som jag inte vill stötta i mångt och mycket (ett hus på Mars är beställt) - så jag vet att detta steg ligger framför mig. Nu inväntar jag bara att känna mig redo. Samla lite mod.

Och plötsligt så blev Jane sjukligt sugen på en piercing som legat i to do-högen alldeles för länge, nämligen min vertikala labret. Som en vanlig central läppiercing i underläppen, men i stället för att gå inifrån och ut som den "vanliga" så går den uppifrån och ner, rakt genom läppen. Och nu lär jag även drömma om denna... nej, jag är inte alls vill-ha-nu-och-helst-igår gällande piercingar jag blir sugen på...

And das is a banana. Like baaaa-naaaa-naaaaa.

Unt click dö fukkin pic and get to das purrcingpage, ja.

Vaiiijruuuus.

Satt och kollade igenom lite gamla bilder på datorn och fann en apgammal mapp (hint - gravidmage och blått hår) och såg en klassisk sminkning som jag hade där ett tag - nämligen mina vingar från ögonen. Blev sugen och körde på denna stil idag igen, har inte haft den på ofantligt länge.



Sedär, I still got it!

Bara för att jag envisades med att lyssna på rap igår (rätta mig med pekpinnar de som kan alla undertermer inom musikgenres ner till beståndsdelar så man kan måla upp ett släktträd med alla grenar) så har jag låten E.V.E med eve på huvudet (kreativt, jag vet!). Den värsta biten i det hela, eller om inte alla är den värsta på delad förstaplats är: Jag kan inte sjunga (eller prata, eller tänka) så snabbt och jag kan inte texten. Mitt helhjärtade försök att med morgonröst få fram denna sång när jag sminkade mig slutade i något helt annat än studioverisionen.

"*ylar* yueeeeeee-eeee-eeeeeevvvvve.... yueeeee-eeeeee-eeeeeeve - hambabambambam E.V.E. I'm the hambalamba wish they be, I'm the ham-haha-wanna-hmmm don't hmhahaha bamba-dam. Dada-bapaba E.V.E. Haha babada wish they haaaa."

Typ där slutade jag och insåg att jag inte bör sjunga på den igen. Någonsin. Aldrig mer. Nu ska jag väcka tuppen (ungen) och slänga i henne lite frukost innan vi täcker bord, stolar, väggar, gardiner och vovven i papper för att måla fingerfärg. Det är ju såklart bara på bordet vi målar. Resten är mest... säkerhetsåtgärder.

 

Har fan inte orkat skriva alls mycket på bloggen det sista, och det är jobbigt för mig. Jag gillar att få skriva av mig om allt och ingenting och göra det bra, alltså på ett sätt som jag trivs med och som jag skulle tycka om och vilja läsa.

Så är inte fallet just nu. Jag skulle INTE vilja läsa denna blogg. Så jag har satt upp små mål för att motivera mig att försöka ta lite bilder och att skriva texter - lättsamma, djupa, underhållande, roande, upprörande. Och allt däremellan. Sedan försöka öka på besökarantalet.

Så först så behöver jag variation på bilder. Jag har knappt tagit några bilder alls det sista. Om jag är medveten om vad jag vill blogga om så kan jag ändå försöka få lite bilder från de tillfällena - tjoho! Två flugor i en smäll. Jag får även bilder från olika tillfällen sparade hos mig. Minnen. Och ja, bara bilder på Nikita eller ansikten eller whetever - trista saker är tråkigt i längden.

Sen behöver jag variation på texter. Inte krystat. Utan fundera ut vad jag vill blogga om och sedan göra det. Tänkte sen ha ett minimum om två inlägg om dagen för att verkligen komma igång, och sen se hur allt går därifrån. Sen. Alltså imorgon, jag kommer nog inte göra något mer än detta ikväll.

Sen har jag nog en blogg som jag skulle vilja läsa. Uppdatering som kommer relativt tätt, bättre upplägg, intressantare bilder (för omgivningen) och intressanta inlägg. Och förhoppningsvis delar fler min uppfattning om en bra blogg, och söker sig häråt om de själva bedömer den som bra nog. Och kommer allt igång så har jag ju fakitskt mål att jobba efter, och jag kan göra ett bättre jobb och känna mig stoltare över mig själv. Många flugor i samma smäll. Jag drämde nog till en flugfälla med denna tanken, jag.

Ja alltså. Jag skulle ju ta massa bilder i helgen för att ha lixom. Händer ju så sällan att man faktiskt kommer ut påp saker och eftersom jag är helgalen i att ha massvis med bilder från allt (jag har ett antal tiotal tusen bilder på datorn... säkerhetskopierade: 0) så ville jag självklart ha bilder från utgångarna och sånt med. Mys när man längtar ut att plåga sig med någon gång när man inte har samma möjlighet så man kan sitta och må dåligt en sväng, haha. Så, utöver bildera på Nikita? Det här. Good job, Jane.





Men somsagt, var på The Liptones på Folkets Park med ett gäng goa människor. Det var ingen musik jag fastnade för direkt, och ingenting som jag själv skulle gått på om det inte skulle varit för att jag gick med de andra, men de var riktigt härliga att se live, jag fastnade direkt för dem när man faktiskt fick se dem på en scen. Kan bero en del på sällskapet, som som sagt var underbart. 

Vi har faktiskt aldrig badat Nikita i diskhon (förrän nu) - jag vet inte varför vi valt bort att bada henne där och i stället ha henne i baljan. Kanske för att vi hade baljan och den är större och flyttbar. Eller att man bara inte orkat ändra sina mönster, det har ju typ hänt förr. Men häromdagen så fick Nikita sitta på diskbänken brevid kranen och plaska lite med händerna i vattenstrålen. Det där med att försöka fånga strålen och hålla i den verkar vara en klar hit bland lekarna. Helt plötsligt så var hon så blöt att hon ändå kunde hoppa ner. Sen var stegen inte långt bort att hon faktiskt tog sig ett bad. Ett bubbelbad till och med.

Och sånt. Jag är så jäkla trevlig ibland.
Men, jag har blivit rätt försiktig med att gå ut med namn och liknande på folk över internet, jag vill lixom inte "lämna ut" någon som inte vill hamna någonstans varken på bild eller i textform. Vet inte varför jag skrev något om detta egentligen, men om ni vill att jag är extra försiktig eller något med er så kan ni ju skriva det.

 

En get lixom. Utan att be om lov!

Kära M har gett Chili ett nytt halsband och koppel. Hon älskar verkligen den där hunden, det märks.

 
Har kommit in i en liten Disturbed-period. Som med all musik så går det extremt upp och ned vad jag känner för att lyssna på, men allt som oftast är det dessa låtar som spelas i alla fall en (eller tre..) gånger under mina morgonpromenader med vovvis. Ja jag spelar sönder låtar jag fastnar för fortare än kvickt.


En liten innehållsvarning på första videon för folk som kan ta illa vid sig/må dåligt av innehåll rörande självmord.

Lite bilder från idag. Har varit ute med Nikita och letat lekplatser, gungat och haft en mysig stund.

Har varit sjukligt dålig på att blogga det sista men kommer försöka komma igång nu i veckan... är fortfarande seg efter helgen och känner mig helt slut..

Var hundvakt åt en kompis vovve häromdagen och hade det riktigt trevligt. Luna (vännens hund) och Chili kom inte alls överens till en början, Chili var nervös och Luna var alldeles för ivrig för att få Chili att lugna sig. Men tillslut när det enbart var vi i familjen hemma så lugnade sig Luna till en sådan grad att Chili inte var så nervös längre, och Luna backade rätt och slätt undan om om Chili sa åt Luna att hon blev för närgången. Så man kan ju säga att det var en lyckad vändning i alla fall.

Duktiga vovvarna sitter och väntar utanför dörren efter en promenad. Det är lite stor och liten över dem egentligen, hehe. Det svåraste var ju korrigeringarna när man var på promenader, man fick ju tänka på deras olika storlek när man skulle rycka till lite i kopplet om de drog.

Nästa roliga grej som hände var väl när Luna verkade lite smått bitig av sig och jag letade som tusan om Chili hade kvar något ben hemma och gick igenom nästan varje skåp jag kom åt för att senare konstatera att det inte fanns några hundben kvar och Luna fick vara utan, när man sen ser henne, på golvet, tuggandes på ett ben. Ingen aning om vart hon hittade det men bra jobbat i alla fall!

Köpte ju en mörkt lila och en svart semipermanent färg för presentkortet jag hade på RockaDolly. Testade att köra i färgen i min lååånga utväxt utan att bleka något först för att se om det skulle ta något, och det gjorde det till viss mån. Själva utväxten blev lila i ljus (bilden är tagen precis under badrumslampan) men ser svart ut i vanliga fall.

Kommer färga resterande håret svart, vet inte hur jag gör med resten. Har ingen aning om något. Som vanligt när det gäller mitt hår alltså, allt sker på impuls. Förövrigt klippte jag luggen häromdagen. Bestämdes på typ... fem sekunder.

Och just som man nästan ger upp det där med att försöka vara social med folk för att man ändå inte får det att funka så händer allt. På samma gång. Haha.

Imorgon (torsdag) blir det återförening med en gammal kompis som jag inte träffat på flera år. Kommer ses på stan och ta en fika och hon ska även få träffa Nikita, som hon aldrig gjort. Sen blir det eventuellt systemet, eller om det tas på fredag.

På fredag är det mys hos en annan kompis, nostalgitripper med barnfilmer/serier, drinkar, cider och en runda på krogen. Hem igen, sen på lördag kommer pappa vid lunch och ska hjälpa mig att borra hål i tv-möbeln och installera diskmaskinen som vi fick av Nils mamma. Sen blir det att fixa iordning för nästa kväll, då blir det att gå på the Liptones i Folkets Park med två vänner. Slutkörd efter helgen? Jo, det känns som att jag lär vara det.

Ehuum jag har bildbrist. Meet your future overlord.

Igår var Nikita rätt nyfiken av sig och släppte stöden en del. Sen tog hon ett par steg. Sen vågade hon mer. Och mer. Tio steg i rad uppmättes igår. Flera gånger. I morse räknades det upp till 17 steg som hon tog innan hon föll, för att upp och försöka igen. Nu behövs det inte räknas längre. Nu går hon i princip hela tiden, med undantag för sina fall emellanåt. Det gick på under två dygn att vara totalberoende av stöd och krypa överallt till att hon rentav går emellan flera rum och har börjat ta sig dit hon ska på två ben.



Nu blir det till att ändra gåstolen från "lära gå" till "transport"


Jag tyckte att det tog lång tid innan hon gick. Nikita var ju inte så jättegammal när hon började dra sig upp och stå mot möbler (om jag minns rätt så var hon 6-7 månader? Jag kan ha helfel här) vilket gör att hon varit på "startbanan" ända fram tills nu, hon är ju över ett och ett halvt år. Men hennes försiktighet släppte ju, får se bara om hon vågar gå runt på öppna förskolan imorgon eller om hon tar det säkra kortet och kryper när hon är bland alla nya.

Jag TÄNKTE skriva ett maffigt blogginlägg innan jag gick och la mig igår men jag somnade ju. Såklart. Och idag tänkte jag ju samma sak. Och än har jag inte somnat, fråga mig inte varför för om man tänker idag och imorgon så är det ju imorgon, rent praktiskt taget. Men de detaljerna strunter vi i nu. Kan i alla fall säga - min hjärna orkar inte skriva ett maffigt inlägg. Inte för att jag skulle det, men man kan ju säga så.


Kan istället passa på att fråga om någon har något tips på hur man kan förhindra en nättröja för att fiska upp sig eller vad man ska säga... Vill inte ha några större revor i nätet (om jag inte själv bestämmer mig för att göra dem, dvs.

Jag och Nils har hivat upp väldigt många av våra filmer på vinden. Tänkte leta efter lite olika (billiga!) filmer online för att se om det finns lite nytt att jobba upp filmskåpet med. Har inte sett någon bra film på ett tag och saknar det. Hittade the experiment, som ska vara baserad på ett socialt experiment under 70-talet. Handlingen tilltalade mig och jag fick ett gott intryck av den.





Om det är någon som har några andra titlar att ge tips om eller som jag borde se så får ni gärna skriva det. Tänkte försöka att inte fästa mig i en och samma genre utan testa mig fram där jag inte känner mig hemma för att försöka få upp ögonen för filmer som jag inte trodde var bra. Så, jag är ute efter nya filmer, gärna med så brett spann emellan som det finns så att det täcker stora områden. Enda är att det inte ska vara skräck/rysare.